Kan ett hjärta brista av kärlek??

I dag har varit en fartig dag-eller iallafall förmiddagen. Jag och min vän Andrea hjälpte en familj att flytta. Vi packade min Cheva full samt ett täckt släp.
En fundering som slog min under flytten var att vi tjejjer inte var betrodda att bära möbler-"lämna dem åt karlarna som kommer på eftermiddagen"!
Varför? Tror inte män att kvinnor kan bära möbler? Tror de att kvinnor är för svaga för det?? HUR kan det då komma sig att jag och A inte fick bära ner en resårmadrass tex-föratt den är för männen-men vi fick minsann kånka på 7ttiellva kartonger som vägde minst lika tungt som enhel madrass fast på EN kvinna-men däremot 7ttiellva vändor i trappen så svetten rann...(vilket är gött för kroppen så jag klagar inte för det)...men jag gillar inte detta "det är inte för kvinnor"-komigen nu!!

Jag skulle kunna- rent praktiskt- kunna klara mig utan en man. Jag gillar min man-älskar-och vill inte vara utan honom. Men OM ngt skulle hända honom så skulle jag reda mig bra-vilket jag tycker känns skönt och ger mig frihet nu och om något skulle hända honom!

Jag är ingen feminist(gillar inte sånnt), ingen kvinnosaks-kvinna-en gammaldags kvinna måhända. Män är män och kvinnor är kvinnor....
Men vill jag ha en rabatt-kan jag gräva en.
Behöver en vän flytthjälp-kan jag bära OCH köra släp frammåt och bakåt.
Vill jag ha ngt snickrat/rivet/grejjat och min man inte hinner-surar jag inte utan vill jag ha det gjort NU så gör jag det själv om jag behöver-även om jag aldrig tidigare gjort det "hur svårt kan det vara".

Jag har ikväll setat och lyssnat på mina barn som somnar....
(Efter gonattpussen)
Grabbarna har snackat och planerat för sommaren.
MinstM sjöng "öppna din dörr och säg att du vill ha mig här"....tyssst så att bara MinstM skulle höra-men jag hörde.
StörstM frågade "mami-kan du ligga bredvid mig ett tag tills jag somnar? Har du tid?"
"Tid?" Frågade jag ..."diska kan jag göra när du flyttat hemfrån"...StörstM somnade hållande min hand-kan ett hjärta brista av kärlek?

Snart är hon tonåring på riktigt-snart är hon stor. Jag har kännt henne i 10 år om 10 till är hon stor på riktigt!!
Min "lilla jänta"....och de andra 3 följer med i rasande fart-vart tar tiden vägen!

Jag hoppas jag och mina barn kommer att ha en fin relation när de vuxit upp-jag hoppas att vi kan vara förtroliga vänner! Barn behöver ha en förtrolig vän i sin förälder...

Kram på Er!