PELARGONSTICKLINGAR
Mitt livs första försök att föröka pelargoner. Jag har under många år motstått denna blomman men de 3 senaste åren har jag bejakat och släppt ut min kärlek för dessa blommor. Jag minns när jag var liten och mormor och morfar bodde i "gamlastugan". Där hade mormor de mest uundersköna pellisar. Stora så de skulle skrämt slag på Bosse Rappne och andra blomkunniga. Ernst "kirchengarchen" skulle ha sagt de mest underliga saker om dessa monsterstora pellisar.
Så i år hoppas jag att kunna få dessa små lirare att pryda prunkande krukor.
Jag hade gääärna fotat med sånna fina "klockor" att sätta över sticklingar, men min budget rymmer inga sånna. Jag tog heltenkelt ngra rejäääla ölglas maken släpat hem från Spendrups engångitiden. (det är ingen text på dem faktiskt) De få duga för mig.
I morse gick jag en promenad med stavarna-skönt med dem, man får verkligen mer ut av promenaden.
När maken pysslade med barnen ritade jag lite på vår framtida altan-det kommer nog att bli bra faktikst. Det är ju lite pirrigt! Som när vi byggde ut-tänk om det blir FULT??
Sen kom störst M och näststörsta M´s pappa och hälsade på, med sin minsting.
Samtidigt gasade gammelmormor upp för gatan och hade fikabröd i högsta hugg. Fika med mormor och sen pelargon fix och nu på kvällen hade vi möte på skolan med skolchefen. Så denna dagen har rullat på.
EN redigt irriterande grejj-jag fick tortumlaren lagad i onsdags. Idag-trasig igen!
4 barn-grusvägar-vår-cyklar-vattenpölar-lera-plask= torktulare är nödvändigt! *hjäääälp*
Så, vem har en "torkis" att bjuda på??
Kramlikram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Trevligt med en komentar!